Min berättelse
”Jag vill vara nyfiken och strävar efter att bli överraskad när jag arbetar i ateljén!” .
I mitt konstnärskap har alltid drivkraften och längtan varit att försöka fånga känslan och uttrycket i ett motiv. Det som växer fram under arbetets gång blir så småningom en berättelse som säger något till mig och när det är som bäst talar konstverket även till andra.
När jag uppnår detta fylls jag av en enorm tillfredställelse.
Min berättelse
”Jag vill vara nyfiken och strävar efter att bli överraskad när jag arbetar i ateljén!” .
I mitt konstnärskap har alltid drivkraften och längtan varit att försöka fånga känslan och uttrycket i ett motiv. Det som växer fram under arbetets gång blir så småningom en berättelse som säger något till mig och när det är som bäst talar konstverket även till andra.
När jag uppnår detta fylls jag av en enorm tillfredställelse.
Jag fascineras över den enorma rikedom som finns inom oss och som vi alla bär på. Ur denna källa hämtar jag material som jag sedan omsätter till konst.
Ofta tar jag mig an en tom duk utan att veta vad det ska bli, för mig blir det en spännande ”resa” där jag inte vet vad jag ska ställas inför. Jag möter mig själv på många olika sätt och att just inte veta vad som kommer fram är det mest inspirerande av allt. Att måla intuitivt är det jag alltid strävar efter.
När det fungerar som bäst har jag ett fullständigt öppet sinne, jag värderar inte det jag målar, jag försöker heller inte analysera det jag håller på med utan låter intuitionen leda mig.
I dessa stunder infinner sig ofta en härligt stark känsla av att jag vet vad det är jag ska göra, och hur det är att leva ett rikt närvarande liv.
Det händer också att jag hamnar i skapandets återvändsgränder, där jag möter mig själv i mindre smickrande situationer. I dessa stunder finns stort motstånd, tvivel och frustration inom mig. Här är det så lätt att förlora känslan i målningen. Jag blir mer ivrig och kontrollerande i att uppnå ett visst resultat och det är inte bra för skapandet.
Att lämna ateljén och ta en promenad med mina hundar är det bästa jag kan göra i de stunderna, för att komma in i rätt känsla igen.
2009 var jag inne i en extra lång period där jag kände mig vilsen i mitt konstnärskap. Hur går jag vidare när mina ”verktyg” som jag tidigare hade använt mig av för att komma in i arbetsglädje inte fungerade?
Min lösning blev att bredda mitt seende inom konsten och skapa möten med andra konstnärer. Jag fick möjlighet att hyra en fantastisk lokal i hjärtat av Kalmar och liksom att skapa en målning kom jag in i ett flow där intuitionen återigen ledde mig.
Alla pusselbitar föll på plats på mirakulösa sätt och på en dryg månad öppnade jag den 27 juni 2009 galleri Monica Strandberg. Med ovärderlig hjälp av Björn som bidrog med sin kunskap och entusiasm, samt konstnärer och ett par gallerister från Stockholm sattes det ihop en fantastisk öppningsutställning. Den upplevelsen gör mig ödmjuk över vad vi kan åstadkomma tillsammans!
Mötet med konsten och alla hängivna konstnärer bakom verken är inspirerande:Jag slås av den stolthet många konstnärer visar mig och det påminner mig om hur viktigt det är att vara sann mot sig själv och sitt eget uttryck.
Jag ser galleriet som ett ”smörgåsbord” som serverar olika konstuttryck och här får du som betraktare ta in det du tycker om. Min önskan är att du också ska ha ett öppet och nyfiket sinne inför det som är okänt för dig, det kan ge mer än du anar.
Genom att kombinera utställningar tillsammans med olika aktiviteter som främjar skaparlusten hos människor är min ambition att galleri Monica Strandberg ska vara en plats man gärna besöker och vill återvända till. Då har jag nått mitt mål
När det fungerar som bäst har jag ett fullständigt öppet sinne, jag värderar inte det jag målar, jag försöker heller inte analysera det jag håller på med utan låter intuitionen leda mig.
I dessa stunder infinner sig ofta en härligt stark känsla av att jag vet vad det är jag ska göra, och hur det är att leva ett rikt närvarande liv.
Det händer också att jag hamnar i skapandets återvändsgränder, där jag möter mig själv i mindre smickrande situationer. I dessa stunder finns stort motstånd, tvivel och frustration inom mig. Här är det så lätt att förlora känslan i målningen. Jag blir mer ivrig och kontrollerande i att uppnå ett visst resultat och det är inte bra för skapandet.
Att lämna ateljén och ta en promenad med mina hundar är det bästa jag kan göra i de stunderna, för att komma in i rätt känsla igen.
2009 var jag inne i en extra lång period där jag kände mig vilsen i mitt konstnärskap. Hur går jag vidare när mina ”verktyg” som jag tidigare hade använt mig av för att komma in i arbetsglädje inte fungerade?
Min lösning blev att bredda mitt seende inom konsten och skapa möten med andra konstnärer. Jag fick möjlighet att hyra en fantastisk lokal i hjärtat av Kalmar och liksom att skapa en målning kom jag in i ett flow där intuitionen återigen ledde mig.
Alla pusselbitar föll på plats på mirakulösa sätt och på en dryg månad öppnade jag den 27 juni 2009 galleri Monica Strandberg. Med ovärderlig hjälp av Björn som bidrog med sin kunskap och entusiasm, samt konstnärer och ett par gallerister från Stockholm sattes det ihop en fantastisk öppningsutställning. Den upplevelsen gör mig ödmjuk över vad vi kan åstadkomma tillsammans!
Mötet med konsten och alla hängivna konstnärer bakom verken är inspirerande:Jag slås av den stolthet många konstnärer visar mig och det påminner mig om hur viktigt det är att vara sann mot sig själv och sitt eget uttryck.
Jag ser galleriet som ett ”smörgåsbord” som serverar olika konstuttryck och här får du som betraktare ta in det du tycker om. Min önskan är att du också ska ha ett öppet och nyfiket sinne inför det som är okänt för dig, det kan ge mer än du anar.
Genom att kombinera utställningar tillsammans med olika aktiviteter som främjar skaparlusten hos människor är min ambition att galleri Monica Strandberg ska vara en plats man gärna besöker och vill återvända till. Då har jag nått mitt mål
Vill du veta mer, kontakta mig!
© Galleri Monica Strandberg
Designed by Underdogcommunication